Sara Nygren

2011-10-29
13:08:05

Ansiktsmålning
Sitter på donken i örebro och pluggar lite. Råka dock sätta mig vid ansiktsmålningen så det började sakta med säkert bildas en kö....hehe dags att flytta på sig!
Det fick mig att minnas tillbaka på när jag satt och gjorde ansiktsmålning på Max. Gjorde massa söta lejon och fjärilar :)
Här med min söta kusin Amanda

2011-10-23
16:57:10

Kissie i karlskoga?
Idag är jag lat, verkligen lat. Har ingen plugglust alls...kan kanske bero på att jag pluggat nu en vecka i streck. Men ändå sätter det sig inte i min lilla hjärna?

Ikväll ska jag spendera lite kvalitetstid med Herzal, ska bli mysig och jag ska sova där <3
Sen blir det att spendera 24 timmar i skolan fram till onsdag då jag har min tenta...
Såg att bloggerskan Kissie var i Karlskoga i helgen, men vad gjorde ni med henne? Hon verkar ju ha blivit matförgiftat av något...
Nej nu måste jag skärpa mig och försöka få in spelreglerna i huvudet!
Ciao!


2011-10-18
23:30:53

"stay hungry, stay foolish"

God kväll! Kom hem från skolan för en stund sedan. Har hela hjärna full av ekonomijournalistik efter att ha läst ut en bok från början till slutet på tre timmar. Det bara flöt på! Det är ju jätte intressant  att läsa om hur man kan granska olika företag. Skulle jag inte bli journalist så skulle revisor passa bra!

 

btw så älskar jag min macbook, så lätt och smidig att ha med sig över allt. Har blivit någon slags trend i min klass, men det var inte jag som starta den! Det lyser äpplen överallt.

 

Såg en bild på facebook som någon lagt upp. Den bestod av en bild av Steve Jobs från Apple, och en bild på afrikanska barn. Det någon ville få ut av bilden var att flera miljoner människor sörjer att en person dör (Steve Jobs) men att ingen sörjer när flera miljoner barn dör i Afrika.

 

Jag förstår poängen men stödjer den inte helt.

 

Klart jag tycker det är hemskt att svälten är stor och att barn dör. Men det hjälper inte riktigt att bara tycka synd om dem utan man måste istället göra något för att det ska bli skillnad.

 

Att miljoner sörjer att Steve Jobs dog är förståligt enligt mig. Han skapade en mediavärld som kunde kommunicera med varandra. Utan hans teknologiska utveckling skulle nog inte världen se ut som den gör idag. Ett geni som i 56 års ålder går och dör i cancer är en tragedi för världen. Han var igenkänd och folk kände sympati för han och hans familj fast dem inte kände han. En förebild för många.

 

Men man kan inte gå runt att sörja att världen ser ut som den gör. Det dör folk dagligen. Men så fort man får en "connection" med personen i fråga så berörs man mer.

 

Jag tror säkerligen (ingen källa) att Apples har skänkt en del av deras vinst till välgörenhet. Det tycker jag att företag har en skyldighet till.

 

Så att vi inte ska få sörja en person som har bidragit mycket bra till världen tycker jag bara är konstigt.

Jag under istället hur mycket de som lägger upp bilden bidrar själv för att förbättra verkligheten?

 

 

Ett mycket givande tal som Steve ger studenterna på Stanford universitet i USA. Från att bli bortadopterad, inte gå ut collage, starta Apple i sitt garage som blir ett gigantisk företag, få sparken från sitt eget företag i 30-års åldern, till att få tillbaka sitt företag och sedan få cancer tre gånger men fortfarande jobba vidare in i de sista dagarna av sitt liv kalla jag kämpe.

Om någon behöver motivation så ta åt er de 15 minuter han bjuder på


2011-10-16
19:49:18

if you walk away, Everyday it will rain, rain, rain...
Ja det var inte igår. Mitt liv ser inte ut som det gjorde för ett par veckor sedan. Mycket har förändrats till både det bättre och det sämre och allt verkar komma på samma gång. Hur som helst så har jag mycket i skolan, hade aldrig anat att det var så här svårt att plugga till journalist. Min motivation har varit upp och ner men som vanligt jobbar jag bäst när jag har press på mig. För många lediga stunder är inte bra. Men det är inte svårt att fylla kalendern. Faktum är att allt inte får plats. Så för er som känner att jag är borta, vilket jag nog är vid vissa tillfällen, lugn jag försöker bara styra upp mitt liv.

Jag är en typen som ofta försöker vända på saker och ting till positivt. Se allt från den ljusa sidan. Jag älskar att skratta och le. Satt brevid en gammal dam på tåget här om dagen och hon sa "tänk när jag hade så fina ben som du!". Hur glad blir man inte av det?
Men ibland så går det inte att vara glad, för när det händer saker som man inte kan vända till det positiva hur hårt man än försöker så är det svårt. Svårt att acceptera verkligheten.
--
Nä dags för plugg! Nu måste jag fortsätta läsa Jostein Gripsruds bok. Tänker inte utrycka mig vad jag känner för den boken för det kan jag få skit för som framtida journalist, hur som helst så är det inte att leka med. Vi har även spenderat helgen ihop men knappt kommit närmre...
--
PEACE OUT
--
Jo just det, en sak till, jag hatar cancer.